Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Under en tid blev...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
97
den ädlaste av rasers vansläktade
avkomlingar — och dock i denna stinkande dy
tändes även ibland sällsamma lågor, likt
irrbloss som dansa över träsken: underbara
blickar, glänsande begåvningar, en flyktig
elektrisk gnista, som höjde sig upp ifrån dyn. Allt
detta gjorde Christophe tveksam och orolig;
ban tänkte att där dvaldes själar som
kämpade, hjärtan som sökte komma upp ur
dy-pölen; han skulle velat hjälpa dem, sträcka
händerna åt dem. Han höll av dem och
fruktade dem utan att känna dem. Han hade
isynnerhet aldrig haft tillfälle att närma sig
den högre iraelitiska samkällssfären.
Middagen hos Mannlieims hade för honom
nyhetens och den förbjudna fruktens behag.
Den Eva som nu bjöd honom frukten gjorde
den än mer välsmakande. Från samma stund
han kom in hade Christophe endast ögon för
Judith Mannheim. Hon hörde till en art
kvinnor som han hittills aldrig mött. Hon
var lång, smärt, magerlagd men välbyggd;
ansiktet inramades av tjockt svart hår, som
växte lågt ned och täckte tinningarna samt
en del av pannan. Hon var något närsynt,
ögonlocken voro tunga och ögonen kupiga,
näsan lagom stor med en smula utvidgade
näsborrar, kinderna smala och hakan massiv;
hyn var rätt livligt färgad. Hon hade en
7. — Jean-Christophe. iv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
