Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Christophe hyste å sin...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
j EAN-CHRISTOPHE
kraft, så många illusioner, att det inte fanns
något kvar för en ny passion. Innan en ny
flamma tändes, måste han bygga upp ett nytt
bål: till dess kunde det endast bli fråga om
några små tillfälliga lågor, rester av den stora
eldsvådan som fortfor att köla, spred ett kort
skimmer och slocknade i brist på näring. Sex
månader senare skulle han ha älskat Judith.
Nu såg han i henne blott en vän —
visserligen en smula oroande — men han sökte
skjuta denna oro ifrån sig, ty den erinrade
om Ada; ett föga tilltalande minne. Han
drogs till Judith just genom det som skilde
henne från andra kvinnor och inte genom det
som hon hade gemensamt med dem. Hon var
den första intelligenta kvinna han någonsin
råkat. Intelligensen genomsyrade hela hennes
varelse. Till och med hennes skönhet var
intelligent. Hennes åtbörder, rörelser och
drag, vecken kring munnen, ögonen, händerna
voro blott återspeglingar av hennes
begåvning. Intelligensen hade utmejslat kroppens
linjer; den förutan skulle hon förblivit
obemärkt, ja, ansetts nästan ful. Denna
intelligens hänförde Christophe, han såg den friare,
vidare än den i verkligheten var. Han hade
ej ännu prövat på de missräkningar den
kunde bereda. Han brann av begär att förtro
sig till henne, att dela sina tankar med henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
