Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Till att börja med...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
j EAN-CHRISTOPHE
vilda oväder. Ni lia sett draga förbi en
vanvettig, kämpastark viljas virvelvind, som
stannar, brytes, klamrar sig fast vid skyn, sväva
ett ögonblick över avgrunden för att ånyo
kasta sig ut i rymden. Stormen tjuter ocb
vrider sig, ocb då orkanen nått sin böjdpunkt
kommer en plötslig modulation, en skälvande
ton, som söndersliter liimmelens mörker ocb
låter sin strålglans falla över de blacka,
likfärgade vågorna. Se, nu är det slutet;
mordängelns vilda flykt stäekes, bans utbredda
vingar genomborras av trenne åskviggar. Allt
brusar och darrar, ögat vidgas, hjärtat bultar,
andedräkten stockar sig, lederna äro
förlamade ... — Och knappt har det sista
ackordet ljudit förrän ni sitta där lika nöjda och
glada. Ni ropa, ni skratta, ni applådera ...
Men ni ha ingenting sett, ingenting hört,
ingenting känt eller förstått, ingenting alls!
En konstnärs lidanden äro för eder blott ett
skådespel. Ni tycka att Beethovens
ångesttårar äro väl skildrade. Ni bissera
korsfästelsen. En stor själ vrider sig hela sitt liv i
oerhörda kval för att förströ eder en kort
stund.»
Sålunda utlade ban, utan att veta det,
Goethes ord, ehuru han ännu ej nått fram till
dennes avskilda blida ro.
»Folket leker med det upphöjdaste; om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
