Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - De gingo in...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
171Ö.
nästan sjuklig förbehållsamhet. Att hon
vågat antaga Christophes inbjudan bevisade
blott att hon för tillfället måtte befunnit sig
i ett ovanligt exalterat tillstånd. Knappast
hade hon svarat ja, förrän hon till vilket pris
som helst skulle önskat finna en förevändning
att fly bort. Det blev än värre, då hon märkte
att hon var en skottavla för den allmänna
nyfikenheten, och hennes ängslan växte, då
hon bakom sig hörde sin grannes
vredesutbrott. Hon väntade sig allt från hans sida,
och när han satte sig bredvid henne, isades
hon av skräck. Vad skulle han nu hitta på?
Hon ville sjunka under jorden och drog sig
instinktivt tillbaka, rädd för att vidröra
honom.
Men all hennes fruktan vek, då lian under
mellanakten godmodigt tilltalade henne:
— Jag är en bra obehaglig granne, inte
sant? Förlåt mig!
Hon såg på honom och återfann det
välvilliga leendet som ingivit henne beslutet att
följa med.
Han fortsatte:
— Jag kan inte dölja vad jag tänker...
Men det är också för gräsligt... Denna
kvinna, denna gamla kvinna!...
Han gjorde en min av vämjelse.
Hon log och sade sakta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
