Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Nästa morgon hälsade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UPPRORET
181Ö.
barns] ighet. Hon kunde finna på de mest
rörande och sanna tonfall, men mitt i
meningen, då hon tycktes sätta in hela sin
själ, hände det, att hon sade ett par rader
fullständigt uttryckslöst, då rabblade hon
plötsligt upp läxan som en liten papegoja utan
att bry sig om betydelsen och det blev en
ren gallimatias. Om hon insåg hur galet det
blev, skrattade hon bara. Till slut ropade hon
»basta», ryckte häftet ur hans händer och
slängde det i ett hörn av rummet. Och sade:
— Nu har klockan ringt! Lektionen är
slut! Låt oss gå och promenera.
En smula orolig, frågade han
samvetsgrant:
— Tror ni att ni kan riktigt?
— Säkert!... Och sufflören då ... vad
skulle han annars tjäna till?
Hon gick in i sitt rum för att sätta på
hatten. Medan Christophe väntade närmade
han sig pianot och slog an några ackord.
Hon skrek:
— Å! Vad är det där? Spela lite mer.
Så vackert!
Hon kom inspringande, medan hon stack
nålen i hatten. Då han slutat bad hon
honom fortsätta. Hon begagnade sig av de
små täcka bifallsord som fransyskor slösa med
antingen det gäller Tristan eller en kopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
