Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Då det blev klart för...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
J Ii AN-CHRISTOPHE
Christophe ej arbeta på bela morgonen, och så
började han naturligtvis att snoka efter alla
de andra fientliga tidningsnotiserna, som blott
än mer skulle slå ned hans mod. Men Louisa,
som brukade städa undan alla lösa papper för
att »göra i ordning», hade redan bränt dem.
Först blev han ond, men kände sig sedan
lättare till mods, räckte Louisa den
kvarlämnade tidningen och sade att hon gärna kunde
bränna den med.
Andra förolämpningar blevo kännbarare
för honom. Ett manuskript, som han skickat
till ett musiksällskap i Frankfurt, refuserades
enhälligt och utan förklaring. En uvertyr,
som en orkester i Köln varit benägen att spela,
återsändes efter månaders väntan. Den
svåraste prövningen träffade honom dock genom
ett av stadens orkestersamfund. Dess
kapellmästare, herr Euphrat, var en ganska god
musiker, men liksom flera orkesteranförare
ägde han inte det ringaste andliga
nyhetsintresse; ban led — ehuru han snarare mådde
utmärkt bra — av en särskild sorts lättja,
spridd hos många hans medbröder, som består
i att tugga om samma verk och att fly som
pesten varje ny skapelse. Han tröttnade aldrig
på att anordna Beethoven-Brahms- och
Schu-manns-fester. Här behövde han endast låta
söva sig av den förtroliga, vaggande takten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
