Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Då det blev klart för...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
J Ii AN-CHRISTOPHE
skulle dessa hans drömda skapelser te sig i
livet, hur skulle deras röster ljuda? De
brusade i hans inre, och böjd över avgrunden
väntade ban spänt på vad som komme att
stiga upp.
Vad som steg fram var ett namnlöst ting,
en oformlig röra. I stället för de starka pelare
som skulle uppburit templets fasad störtade
ackorderna samman likt ett grusat bygge, där
man blott urskilde en smula damm. Det
dröjde en stund innan Christophe blev säker
om att det var hans stycke som man uppförde.
Han sökte förgäves efter sin tankes linjer och
rytm, han kände ej längre igen den. Den strök
omkring, raglade och sluddrade som en
drucken. Blygseln förlamade honom som om han
sett sig själv försatt i detta tillstånd. Han
visste nog att så hade han inte skrivit, men
när en enfaldig tolkare vanställer ens innersta
tanke, tvekar man alltid ett ögonblick och
frågar sig med fasa om man själv bär ansvaret
för denna dumhet. Publiken frågar sig aldrig
något sådant. Den tror — lika fullt och fast
som den tror på sin tidning — på orkestern,
sångarna, anföraren, vilka alla äro dem
välbekanta. Om de uttrycka sig besynnerligt, så
är det emedan författaren är besynnerlig. Nu
betvivlade åhörarna det desto mindre som
denna tro gjorde dem nöje. Christophe sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
