Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Medan han väntade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UPPRORET
269Ö.
tecken att sätta sig bredvid benne. Så gjorde
de bekantskap. Hon var gift med professor
Reinhart, som höll föreläsningar i biologi; de
bade nyligen anlänt till staden ocb kände
ännu ingen. Hon var långt ifrån vacker, bade
en klumpig näsa, fula tänder ocb en oklar hy,
men hennes ögon voro livliga och rätt
kvicka. Hon pladdrade som en skata och han
gav henne snabba svar. Hon ägde en
välgörande uppriktighet och sparade ej på lustiga
infall. De utbytte sina intryck utan att bry
sig om dem som omgåvo dem. Deras grannar,
som ej velat titta åt dem då det skulle varit
en ren välvilja att förhjälpa dem ur deras
övergivna belägenhet, kastade nu missnöjda,
nyfikna blickar på dem... Det ansågs
tydligen taktlöst att visa en sådan munterhet.
Men de två pratmakarna voro alldeles
likgiltiga för vad man kunde tänka om dem, de
hämnades på sitt sätt.
Till slut presenterade fru Eeinhart sin
man för Christophe. Han var mycket ful och
hade ett blekt, utmärglat, koppärrigt ansikte,
som dock lystes upp av en sällspord godhet.
Han talade med ett underligt strupljud och
bräkte fram orden, under det att ban gjorde
långa avbrott mellan varje stavelse.
De voro gifta sedan några månader
tillbaka och dessa två fulingar voro otroligt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
