Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Familjen Reinharts lilla...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
J Ii AN-CHRISTOPHE
— Liten viloplats för brinnande cigarrer.
Ruheplätzchen für brennende Cigarren.
Han önskade tvätta sig om händerna.
Tvålen på toalettborden sade:
— För vår käre gäst.
Och handduken, djupsinnig som den som
inte har något särskilt att meddela och dock
tror sig tvungen att säga något, gjorde
följande kloka men omotiverade anmärkning:
— Morgenstund hat Gold im Mund.
Christophe vågade knappt vända sig på
stolen av fruktan att höra nya röster från
rummets alla fyra hörn. Han hade lust att
ropa:
— Tyst, små odjur!
Och han greps av ett plötsligt
skrattanfall, som ban sökte bortförklara genom att
erinra oin den nyss tilländalupna
mottagningen. Han skulle för ingenting i världen
velat såra dem och han var dessutom inte
mycket känslig för det komiska. Sålunda
vande ban sig fort vid människornas och deras
bohags en smula närgångna talträngdhet.
Han var beredd att ursäkta vad som helst, ty
de voro hjärtegoda och långt ifrån tråkiga.
Om de saknade smak felades det dem ej
begåvning.
De kände sig helt bortkomna på sin nya
vistelseort. Provinsstadens odrägliga ömtålig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
