Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Sådan var den man...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
JEAN-CHRISTOPHE
Det kvarter där Hassler valt sin bostad
var nästan helt och hållet uppfört enligt den
sällsamma nya arkitektur av en ansträngt
inlärd barbarisk prägel som söker ge intryck av
snille. Mitt i den övriga staden med dess
snörräta gator reste sig plötsligt egyptiska
tempel, norska ryggåsstugor, kloster,
bastioner, utställningspaviljonger, stormagade,
snedvridna hus, nedsjunkna i jorden. Man såg
släta fasader med ett enda stort öga,
bepansrade fängelseportar, dörrar till hälften dolda
av en skulpterad undervattensflora, förgyllda
namnchiffer fastnaglade vid fönstrens
järngaller, gapande vidunder som sträckte sig
fram över inkörsporten, blå fajansplattor,
fästade där man minst väntade dem, brokiga
mosaikinläggningar, som föreställde Adam
och Eva, tak betäckta med mångfärgade tegel.
Det fanns kastellartade hus med en krenelerad
övre våning och vanskapta djur högst uppe
på krönet. På en sida syntes inga fönster alls
och på den andra sidan stora fyr- eller
trekantiga hål likt öppna sår. Där var stora
tomma murytor från vilkas mitt framsköt en
balkong uppehållen av Niebelungskariatider.
Längs stenbalustraden höjde sig två skäggiga,
hårbevuxna gubbhuvuden, underliga tritoner,
erinrande om Böcklin. På frontespisen av ett
faraoniskt envåningshus, med två kolossala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
