Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Sådan var den man...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
322
JEAN-CHRISTOPHE
En dold avund, en viss grämelse lyste fram
och samtidigt njöt han glupskt.
Ehuru han blott talade till sig själv, som
om Christophe ej existerat, kunde Christophe
ej undgå att glädjas åt Hasslers förtjusning
och ban började förklara sin innersta mening.
Hassler tycktes först ej uppmärksamma den
unge mannen, han fortsatte att högljutt uttala
sina tankar; sedan slogo honom några av
Christophes ord, ban tystnade, fäste ögonen
på nothäftet som han bläddrade i, under det
att han motvilligt lyssnade. Christophe å sin
sida blev ännu meddelsammare och slutade
med att skänka hela sitt förtroende; han
talade med barnslig iver om sina planer och
sitt liv.
Hassler teg och föll tillbaka i sin gamla
ironi. Han släppte nothäftet, stödde
armbågen mot pianoklaffen, lutade huvudet i
]landen och betraktade Christophe, som med
ungdomens hela glöd beskrev och förklarade
sitt verk. Han log bittert då han erinrade sig
sitt eget första framträdande, sina egna
förhoppningar ... Han jämförde dem med
Christophes förhoppningar, tänkte på de
missräkningar som ofelbart väntade honom.
Christophe sänkte ögonen, rädd att
komma av sig. Hasslers tystnad
uppmuntrade honom. Han kände, att Hassler obser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
