Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Sedan ett år tillbaka...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
JEAN-CHRISTOPHE
och tryckande. I den närbelägna kyrkan
ringde ett gammalt 1600-tals klockspel in varje
kvart med haltande falsk klang — enformiga
psalmmelodier, vilkas glättighet föreföll
till-gjord då man själv ej var glad. Gamle Schulz
hostade och lutade ryggen mot en uppstaplad
hög kuddar. Han försökte läsa Montaigne
som han älskade, men det gjorde honom inte
samma nöje som vanligt. Han hade låtit boken
falla, andades mödosamt och fantiserade.
Paketet låg på täcket, han orkade inte öppna
det. Hans hjärta kändes sorgset. Han suckade
och knöt slutligen omsorgsfullt upp
segelgarnet, satte på glasögonen och började läsa
musikstyckena. Hans tanke var annorstädes,
den återvände envist till minnen som han
helst velat skjuta åt sidan.
Nu höll han Christophes nothäfte i handen
och ögonen fastnade vid en gammal andlig
sång, vars ord Christophe använt och skänkt
nytt uttryck. Det var Paul Gerharts
Christ-liches Wanderlied.
Hoff, o du arme Seele,
Hoff und sei unverzagt!
Erwarte nur der Zeit,
So wlrst du schön erblicken
Die Sonn der schönsten Freud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
