Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Det var en oktobersöndag...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
427
smygen. Husmuren mitt emot skymde
utsikten med sin spruckna, smutsigt vita yta, men
just ifrån hennes hörn kunde man mellan
husraderna se en liten gräsmatta som tycktes ha
en näsduks omfång. På fönsterbrädan stod en
kruka med en klängväxt, vars fina grenar
klättrade upp längs några utspända
segelgarnssnören; den luftiga bryggan täcktes av
ett lätt nät som nu smektes av solens strålar.
Louisa satt i en låg stol och böjde ryggen; på
hennes knän var bibeln uppslagen, men hon
läste inte. Hennes båda händer vilade på
boken — hennes nötta grova händer med
svällda ådror och fyrkantiga en smula kupiga
naglar. Hon betraktade med välbehag den
lilla plantan och en flik av den blå himmeln.
Solens återsken på de gyllengröna bladen lyste
upp hennes tärda och dock rödlätta ansikte,
hennes tunna, vita hår och hennes leende,
halvöppna mun. Hon njöt av denna vilostund,
den bästa under bela veckan, och försjönk i
det ljuva tillstånd som är säreget för dem som
arbeta hårt: tanken domnar av och i den trötta
dvalan talar endast det halvvakna hjärtat.
— Mamma, sade han, jag har lust att gå
ut ett slag. Jag kommer nog sent hem.
Louisa, som småslumrade, spratt till.
Hon vände huvudet och såg på honom med
sina fridfulla ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
