Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Oktoberkväll. En blek sol...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
JEAN-CHRISTOPHE
Han drev omkring och tittade på säljarna,
som stodo i rad framför sina korgar likt slavar
som salubjödos. Polisen gick förbi dem med
sin pung och sin biljettrulle, han mottog ett
litet mynt och gav dem ett papper i stället.
Kaffeförsäljerskan gick från den ena till den
andra med korgen full av små kaffepannor.
En gammal fet, gladlynt nunna vandrade runt
torget med två stora kassar på armen och
tiggde oblygt ihop grönsaker, under det att
hon talade om Gud. Man ropade från alla
håll; de gammalmodiga, grönmålade
vågskålarna klirrade och klingade. Stora hundar,
som spänts för små vagnar, skällde muntert,
stolta och viktiga. Mitt i hopen upptäckte
Christophe »Kebecka». — Hon hette Lorchen.
— På sitt blonda hår hade hon lagt ett vackert
grönt och vitt, krusigt kålblad som liknade
en ciselerad kask. Hon satt på en korg
framför en hög små gyllene lökar, skära rädisor,
gröna bönor och runda röda äpplen. Hon
mumsade på sina äpplen utan att bry sig om
att sälja dem. Hon bara åt. Ibland torkade
hon hakan och halsen med förklädet, strök upp
håret med armen, gnuggade kinden mot axeln
eller näsan mot handens baksida. Ibland lät
bon utan uppehåll en mängd spritade ärter
glida mellan fingrarna. Hon såg åt höger och
vänster med en likgiltig min, men hon iakttog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
