Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Det var fest i byn...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
JEAN-CHRISTOPHE
satte sig i ett liörn, där han i lä kunde följa
de dansandes rörelser. Men hur väl han än
gömde sig upptäckte Lorchen honom strax,
och allt under det hon svängde om gav hon
över axeln snabba ögonkast för att försäkra
sig om att ban uppmärksammade henne. Hon
fann ett särskilt nöje i att uppegga honom
och skrattade utmanande med hela sin stora,
vältecknade mun. Hon talade högt och sade
dumheter; sålunda skilde hon sig ej
nämnvärt från stora världens unga flickor som, då
man betraktar dem, anse sig böra skratta och
vara enfaldiga inför publiken, i stället för att
behålla sin enfald för sig själva. I det stora
bela äro de dock ej så dumma, ty de veta
nogsamt att publiken ser på dem och inte alls
hör på dem.
Christophe stödde armbågarna mot bordet
och hakan mot handen samt följde med heta,
ilskna ögon flickans alla små konster. Han
var tillräckligt erfaren för att ej låta bedraga
sig av hennes knep, men han kunde ej
likgiltigt åse dem. Ibland brummade han
argsint, ibland log ban i smyg åt att han ens
för ett ögonblick kunnat nappa på kroken.
Ännu en person observerade honom,
nämligen Lorchens far. Han var liten,
under-sätsig och slätrakad samt hade ett stort huvud
med kort näsa och en krans vitgult hår, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
