Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Det var fest i byn...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
443
vid första förolämpning kasta den i karlens
huvud. Han sade sig visserligen:
— Jag är galen. Jag gjorde klokast i att
gå. De komma bara att slå mig fördärvad
och sedan stoppa mig i fängelse. Det är inte
mödan värt. Jag borde försvinna innan han
hunnit utmana mig.
Men hans stolthet stegrade sig. Han ville
inte fly faran. En illistig, brutal blick fästes
på honom. Christophe besvarade den, blek av
harm. Detta uppeggade underofficern, han
knuffade till sin granne med armbågen,
pekade flinande på Christophe och öppnade
munnen till ett plumpt skällsord. Christophe
satt i spänd väntan, färdig att kasta sitt glas.
Ännu en gång räddade slumpen honom. Just
då den druckne stod i begrepp att tala, kom
ett otympligt par och stötte till honom. Han
vände sig ursinnig om och stjälpte ur sig ett
helt lass ovett. Han glömde Christophe.
Denne satt kvar ännu ett par minuter, men
då ban såg att fienden ej ämnade förfölja
honom vidare, steg ban upp, tog sin hatt och
gick långsamt mot dörren, utan att vända
blicken från bänken, för att åtminstone bevisa
att ban inte vek undan; men underofficern
hade som sagt totalt glömt bort honom.
Han tog i dörrhandtaget — ännu några
sekunder och han hade sluppit ut; men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
