Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Det var fest i byn...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
JEAN-CHRISTOPHE
De visste inte vad de skulle taga sig till.
Slutligen sade de till hennes far:
— Kan du inte få henne att tiga.
Den gamle insåg att det vore oklokt att reta
Lorchen till det yttersta. Han gav dem tecken
att lugna sig. De tystnade. Lorcken talade
ensam, men då ingen svarade, slocknade
hennes iver som en eld som ej finner näring.
Efter en stund harsklade gubben sig och
sade:
— Nå, vad bråkar du egentligen för? Du
vill väl ändå inte skaffa oss repet om halsen.
Hon sade:
— Jag vill att ni skall rädda honom.
De började fundera. Christophe hade inte
rört sig ur fläcken. Förstelnad i sin stolthet
tycktes han ej ens lägga märke till att kaus
öde avhandlades. Lorchens ingripande rörde
honom dock. Hon stödde sig mot bordet vid
vilket han satt och tittade utmanande på
bönderna, som rökte och tyst sågo ned. Hennes
far tuggade långsamt på sin pipa, slutligen
sade han:
— Antingen du berättar något eller ej, så
är ban i alla fall förlorad om ban stannar.
Sergeanten kände igen honom och ban
kommer inte att låta honom slippa undan för gott
pris. Han har bara ett val, att bege sig över
gränsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
