Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Oreda mitt i ordningen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
JEAN-CHRISTOPHE
sved i hans axel efter den tunga bördan, och
okunnig som han var om förhållandena i
Paris gick han in på allting. Han önskade
blott att få bliva lämnad ensam; men så snart
ban var allena, kände han sig alldeles
förkrossad av ställets smuts och otrevnad. Han
försökte dock att inte ge vika för bedrövelsen
utan skyndade sig ut igen efter att ha doppat
ansiktet i handfatets smutsiga, flottiga vatten.
Han arbetade tappert för att utestänga alla
yttre intryck och sålunda undslippa ledan och
vämjelsen.
Han kom ut på gatan. Oktoberdimman
var tät och råkall; den hade denna särskilt
kvalmiga lukt i vilken förstadsfabrikernas rök
och storstadens tunga andedräkt smälta
samman. Man såg ingenting på tio stegs avstånd.
Gaslågorna flämtade som slocknande
stearinljus. Från två motsatta håll vällde i
halvskymningen en bred folkström fram.
Vagnarna korsade varandra, tornade emot,
stoppade trafiken och bildade en ogenomtränglig
fördämning; hästarna halkade i den leriga
gatsmutsen. Kuskarnas glåpord,
spårvagnarnas tutande och pinglande bedövade
Christophe. Det var som om en hand lagt sig tungt
på hans huvud och kramat om hans hjärta.
Han stannade, men de som kommo efter
knuffade honom och han drogs med i virveln. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
