Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Han beslöt att...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
JEAN-CHRISTOPHE
landsmän med vilka Diener stod i ständig
förbindelse.
Vad Sylvain Kohn beträffar liade hans
bekantskap med Christophe varit av en belt
annan art. De råkade varandra i skolan som
småpojkar. Den lille apan spelade Christophe
några spratt, och Christophe klådde grundligt
upp honom, så snart ban märkte att han blivit
lurad. Kohn försvarade sig aldrig, han lät
mörbulta sig och smågrät, medan Christophe
gnodde hans ansikte i landsvägsdammet. Men
han började strax om med sina konster — ända
tills han en dag blev rädd då Christophe
allvarsamt hotade att slå ihjäl honom.
Christophe lämnade tidigt hotellet. Han
stannade på vägen och åt frukost i ett kafé.
Trots sin ömtåliga egenkärlek tvingade lian sig
till att tala franska. Eftersom han skulle leva
i Paris — kanske i många år — måste ban ju
så fort som möjligt anpassa sig efter villkoren
därstädes och övervinna sin motvilja. Ehuru
han led grymt, ålade han sig därför att ej
låtsas om kyparens hånfulla grin då denne
lyssnade till hans rotvälska. Utan att tappa
modet satte han mödosamt ihop oformliga
meningar, som han ihärdigt upprepade tills
han gjort sig förstådd.
Sedan började ban söka efter Diener. Sin
vana trogen då han var upptagen av en be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
