Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Han vandrade gatan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKNADSTORGET
II
Christophe återvände till sitt kyffe; han
var helt rörd och tänkte:
Den hygglige, beskedlige gossen! Vad
jag varit orättvis mot honom, och ban är ändå
inte ond på mig.
Samvetsförebråelserna tyngde honom.
Han var nära däran att skriva till Kohn. Han
ville säga hur ledsen han var, att han förut
bedömt honom så illa, han ville be honom om
förlåtelse. Vid blotta tanken på den orättvisa
han begått fyllde tårarna hans ögon. Men
det gick lättare att skriva ett partitur än ett
brev, och sedan ban svurit över hotellets
penna och bläck (som i sanning voro
avskyvärda) och sedan han kluddrat ned fyra eller
fem pappersark och strukit över en massa ord
samt slutligen rivit sönder alltihop, blev han
otålig och struntade i det hela.
Återstoden av dagen skred långsamt fram,
men Christophe var så trött efter sin dåliga
natt och morgonens irrfärder att han
slumrade in på sin stol. Mot kvällen rycktes han
ur dvalan, kröp till sängs och sov tolv
timmar i sträck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
