Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Nästa dag kom...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
JEAN-CHRISTOPHE
ligt, utan tvivel motsvarade det något i hans
karaktär, men berodde likväl mest på det
automatiska och förstelnade i hans väsen.
Sådana judar äro inte sällsynta och man
behandlar dem föga milt; det allmänna omdömet
ser blott den yttre stursklieten, då orsaken ofta
i stället grundar sig på en kroppens och själens
obotliga tafatthet.
Sylvain Kohn presenterade sin skyddsling
på ett lekande och konstlat sätt och överhöljde
honorn med berörn. Christophe stod där —
försagd av det kalla mottagandet — och
gungade fram och tillbaka med hatten och
manuskriptet i handen. Då Kohn hade slutat
vände Hecht, som hittills ej låtsat om
Chri-stophes närvaro, huvudet mot honom och sade
föraktfullt utan att ens se på honom.
— Krafft... Christophe Krafft... Jag
har inte hört det namnet förr.
Christophe mottog dessa ord som ett
knytnävsslag i bröstet; han rodnade och svarade
harmset:
— Ni kommer en gång att få höra det.
Hecht rörde ej en muskel och fortsatte
orubbligt, som om Christophe ej existerat:
—• Krafft... Nej, det känner jag
verkligen inte till!
Han hörde till den sortens människor för
vilka en okänd alltid måste vara klandervärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
