Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Théophile Goujart förde...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
JEAN-CHRISTOPHE
konst. Han var åtminstone ärlig och begärde
ej bättre än att erkänna sina misstag, om man
bevisade för honom att han hade orätt.
Sålunda kände han sig aldrig bunden av den
dom han en gång fällt; han lämnade städse
dörren vidöppen för nya intryck.
Eedan nu tillerkände han denna musik
stor talang, ett intressant material, sällsynta
fynd av rytmer och harmonier, ett rikt lager
av fina, mjuka, glänsande tyger, ett härligt
färgskimmer och ett outsinligt slöseri av geni
och uppfinningsförmåga. Allt detta var
Christophe både till nytta och nöje. Alla franska
små mästare ägde oändligt större tankefrihet
än Tysklands kompositörer. De veko modigt
av från den stora landsvägen och strövade in
i tätaste skogen. Ibland prövade de på att gå
vilse, men de voro så snälla små barn att det
ej lyckades dem. Somliga återvände efter
knappt tjugu steg till allfarvägen. Andra
tröttnade strax och stannade varhelst de än
befunno sig. Några nådde nästan fram till
nya stigar, men i stället för att följa dem satte
de sig under ett träd vid dikesrenen och
fantiserade. Vad som brast var viljan —
kraften: det starka, mäktiga livet. De
mångfaldiga ansträngningarna tycktes ha
tillgodogjorts på ett oredigt sätt och förlorat sig på
vägen. Det hände sällan att dessa konstnärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
