Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Kanske var det...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKNADSTORGET
111
ej del i mycket och hade, tycktes det, ringa
kunskapsbegär. Nästan alla levde avsides,
somliga utanför Paris, men faktiskt ensamma
och av fri vilja. Till följd av högfärd,
livsleda, blyghet eller likgiltighet voro de
instängda i en liten trång krets. Så ringa deras
antal än var, så voro de dock skilda i små
rivaliserande grupper som inte kunde
fördraga varandra. De voro oerhört lättstötta
och tålde varken sina fiender, sina rivaler
eller ens sina vänner, då dessa vågade beundra
en annan musiker, eller tordes beundra dem
själva, antingen på ett för kyligt eller för
varmt sätt — för konventionellt eller för
excentriskt. Att göra dem till lags blev
gränslöst svårt. Var och en anställde slutligen en
patenterad kritiker, som svartsjukt vaktade
vid avgudabildens fot. Ingen annan fick röra
vid den! — Egentligen ansågo de att de voro
allena om att förstå sig själva, och vad
tjänade detta dem till? Dyrkade av sina
parti-gängare och misstydda av både sig själva
och andra, förlorade de fotfäste och kunde ej
längre bedöma sin begåvning och sin konst.
Älskvärda tillfällighetsdiktare ansågo sig
vara stora upprorsmän; alexandrinska
små-skalder uppställde sig såsom Wagners rivaler.
Nästan alla föllo offer för ett allmänt
överbjudande. Varje dag måste de hoppa högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
