Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Kanske var det...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
JEAN-CHRISTOPHE
ej höra på vad en vältalare säger, utan endast
lyssna till tonfallen och betrakta rörelserna
och sedan tycka talet vara utmärkt. Arme
man!... Eländige idiot!
Men det var ej endast den eller den teorien
som retade Christophe; det var alla teorier.
Han orkade ej med alla ändlösa tvister och
bysantinska hårklyverier, alla evinnerliga
samtal om musik, endast och allenast om
musik. Den bäste musiker skulle med fog för
alltid kunnat bliva utledsen på musiken.
Christophe tänkte som Moussorgski, att det ej
skulle skada dessa musici, om de tid efter
annan lämnat sin kontrapunkt och sin
harmonilära för att i stället läsa goda böcker
och vinna en smula livserfarenhet. Musiken
allena förslår ej för en nutida musiker; på
det sättet lyckas han aldrig att behärska sitt
århundrade och höja sig över förintelsen...
Livet! Hela livet! Se allt, känna allt, erfara
allt. Älska, söka och famna sanningen — den
sköna Pentesilea, amasonernas drottning, som
biter den som kysser henne!
Nog med musikprat, slut med
ackordfabriker. Alla harmoni-kokkonstens
omstuv-ningar skulle dock aldrig lära någon att finna
en ny harmoni som vore ett skönt levande
väsen och ej ett dödsdömt vidunder.
Han vände ryggen åt alla dessa doktorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
