Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Det fanns dock...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
JEAN-CHRISTOPHE
inte någon europeisk litteratur där det gamla,
det förlegade, »den evinnerliga gårdagen»
härskade så allmänt och så omedvetet, både
i de stora tidskrifterna, de stora, dagliga
tidningarna och så teatrarna med statsanslag.
Paris var i litteratur vad London var i
politik: den europeiska andens hämsko. Franska
akademien var ett »House of lords». En del
stiftelser, som kvarlevde sedan det gamla
styrelsesättets dagar, påtrugade ihärdigt
samhället sin åskådning. De upproriska
elementen kastades åt sidan eller uppsögos snabbt i
det hela. De begärde ej bättre! Förgäves
sökte regeringen giva sig ett socialistiskt
utseende. I konsten tog akademierna och de
akademiska skolorna den i släptåg. Man
stred mot akademierna genom att bilda
kotterier, och man kämpade mycket illa. Så
snart ett kotteri förmådde det, så kiev det
över i en akademi och blev mer akademisk
än de andra — och förresten, om författaren
befann sig bland förtrupperna eller i trängen
var ban likafullt fången i sin grupp och dess
idéer. Somliga stoppade in sig i en
akademisk credo, andra i en revolutionär credo, och
i själva verket kom det just på ett ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
