Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - För att väcka upp...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
JEAN-CHRISTOPHE
vilja han strax erfarit gentemot somliga verk.
Det var inte deras osedligliet som stötte
honom. Moral, osedlighet, »amoralism», orden
betydde ju föga. Christophe hade aldrig
uppbyggt några sedliga grundsatser. Han
beundrade stora skalder och stora musici, som
visst inte varit några små helgon, och då han
hade lyckan att träffa en framstående
konstnär, begärde ban inte att få se lians biktsedel.
Han frågade snarare:
— Är du sund?
Vara sund, se det var huvudsaken.
Goethe säger: »Om diktaren är sjuk, må ban
begynna med att återvinna hälsan, sedan må
ban skriva.»
De parisiska författarna voro sjuka, och
om någon bland dem händelsevis var frisk,
blygdes ban däröver och sökte skaffa sig en
duktig sjukdom. Deras onda uppenbarade sig
ej genom det eller det särskilda draget i
deras konst — i nöjeslystnaden eller i tankens
oerhörda tygellöshet, som smulade sönder alla
själens möjligheter. Dessa drag kunde i olika
fall vara osunda eller sunda, hos dem fanns
inte något dödens frö. Om döden var nära,
förorsakades den ej av dessa krafter —
snarare av den användning människorna gjorde
av dem. Döden dvaldes inom människorna
själva — Christophe tyckte ju även han om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
