Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Christophe betraktade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
JEAN-CHRISTOPHE
des det musik ock man bad Christophe spela.
Svettdrypande, andfådda skaldinnor utstötte
i profetisk ton verser av Sully Prudhomme
och Auguste Dorchain. En ryktbar komediant
steg fram och deklamerade en mystisk ballad
med ackompanjemang av himmelska
orgeltoner. Både musik och verser voro så dumma,
att Christophe formligen mådde illa, men
romarinnorna voro förtjusta, de skrattade
gott och visade sina bländande vita tänder.
Ibsen spelades även. Så uppfördes t. ex. en
stor mans strid mot samhällets pelare blott
för att förströ dessa gäss.
Sedan ansågo de sig naturligtvis tvungna
att diskutera konsten. Det var kväljande.
Kvinnorna isynnerhet begynte prata om
Ibsen, Wagner eller Tolstoy av koketteri,
artighet, sysslolöshet eller oförstånd. Då
samtalet en gång förts in på det området funnos
inga medel att stoppa det. Det onda var
smittosamt. Christophe måste åhöra
bankirers, mäklares och negerhandlares åsikt om
konst. Han kunde undvika att svara bäst han
behagade, ban sökte giva konversationen en
annan vändning, de envisades att tala med
honom om musik och poesi. Liksom Berlioz
sade: »Denna sorts människor taga
kallblo-digt munnen full och tala om konst som om
det gällde vin, fruntimmer eller annat skräp.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
