Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Från den dagen hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
JEAN-CHRISTOPHE
instängd längtan. Hon visste ej vad hon var,
ty hon visste ej vad hon ville, och hon kunde
ej veta det innan hon prövat sin vilja. Hon
trevade sig fram med en viss yttre frihet,
dock utan att sätta något på spel. Hon
efterapade sin omgivning och tog mått på deras
andliga värde. Hon brådskade ej med att
välja, ty hon skulle helst velat tillgodogöra
sig allting.
Men med Christophe som vän blev det
inte bekvämt. Han medgav gärna att man
kunde tycka om personer som ban föraktade,
men ban tillät inte att man samställde dem
med honom. Var och en må ha sin smak;
man måste bara ha en bestämd åsikt, en
bestämd smak.
Han var desto mindre upplagd för
tålamod som Colette tycktes finna ett nöje i att
samla omkring sig en mängd små herrar som
lämpade sig särskilt att reta Christophe. De
voro äckliga unga snobbar, mestadels rika, i
alla hänseenden sysslolösa eller möjligen
benådade med en inbillad plats i ett ämbetsverk.
Alla skrevo — låtsades skriva. Det var en
sannskyldig neuros, en form av lättjefull
fåfänga. Intellektuellt arbete är ju mycket
svårt att kontrollera och ägnar sig mer än
något annat till en tom, smaklös bluff. De
tycktes genomträngda av sitt arbetes stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
