Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Christophe råkade hos...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
JEAN-CHRISTOPHE
lär man honom så småningom att hantera ett
gevär och att skjuta. På samma sätt, tillade
han, är det med den unge kompositören; det
myllrar i hans huvud med idéer, men de äro
ännu inte ordnade. Och en smula förskräckt
över sitt mod, upprepade han oupphörligt:
— Jag är en gammal fritänkare... Jag är
en gammal fritänkare ... Han förkunnade
djärvt, att han föga fäste sig vid om
Pergo-leses kompositioner voro operor eller mässor,
frågan gällde blott om de voro den mänskliga
konstens alster. — Men hans oblidkeliga
motståndare sade med obönhörlig logik åt »den
gamle fritänkaren», »den gamle
republikanen», att det fanns två sorters musik, den som
man sjunger i kyrkorna, och den som man
sjunger annorstädes. Den förstnämnda var
en fiende till förnuftet oeh staten, och statens
välfärd fordrade att den skulle undertryckas.
Alla dessa dårar skulle varit mer löjliga
än farliga, om det ej bakom dem funnits
verkligt värdefulla män, på vilka de stödde sig,
män som voro — kanske ännu mer än de
själva — förnuftsfanatici. Tolstoy talar
någonstädes om »det epidemiska inflytande»
som regerar i religion, filosofi, politik, konst
och vetenskap — detta vanvettiga inflytande,
vars dårskap människorna först skönja då de
äro befriade därifrån, ehuru de, så länge de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
