Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Christophe råkade hos...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
JEAN-CHRISTOPHE
järnhård sten; ingenting tränger in i den
och den slår sönder allt vad den berör.
Christophe blev alldeles förfärad över de
samtal som ban hos Achille Roussin hade
med några sådana resonerande dårar. Han
hade, enligt den gängse meningen, trott att
fransmännen voro ett klokt, sällskapligt folk,
som tålde och älskade sanningen, och han fann
i stället galningar, som sprungo efter
abstraktioner, som voro sjuka av ett övermått logik,
som alltid voro beredda att offra sig själva
eller andra för en av sina slutledningar. De
talade ständigt om frihet, men ingen
människa var mindre än de i stånd till att förstå
friheten och härda ut med den. Ingenstädes
råkade man så kalla, så gräsligt despotiska
karaktärer; de voro behäftade med en
intellektuell lidelse eller helt enkelt med lidelsen
att alltid ha rätt.
Och det var inte ett enda partis fel. Alla
partier liknade varandra. De ville inte, de
kunde inte fatta någonting annat än sina
politiska eller religiösa trosartiklar. De sågo
ej längre än sitt eget land, sin provins, sitt
kotteri; det trängde aldrig genom sin egen
trånga hjärnas skal. Där fanns antisemiter
som slösade bort sina krafter på ett rasande,
vanmäktigt bat mot lyckans gunstlingar; de
hatade alla judar och de kallade judar alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
