Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Den egendomligaste provbit...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
JEAN-CHRISTOPHE
offrande hjärtan vimlade det av en mångfald
listiga pratmakare: författare som ingen läste,
vältalare som ingen hörde på, professorer,
pianister, pastorer vilka översvämmade folket
med sina alster. Var och en sökte finna
avsättning för sina varor. De mest omtyckta
voro naturligtvis de som sladdrade filosofi
och pratade om allmänna grundsatser,
uppblandade med ett par fakta, några
vetenskapliga begrepp och litet kosmologiska
slutledningar.
Folkhögskolorna voro även ett avlopp för
alla möjliga aristokratiska konstverk:
etsningar, dikter, dekadent musik. Man
hoppades att genom folkets tillträde pånyttföda
rasen, och man började med att ympa in i
den de högre klassernas förfinade njutningar.
Folket mottog dem glupskt, inte emedan det
fann behag däri, utan emedan dessa
konstnjutningar voro förnämligare.
Fru Roussin tog en gång Christophe med
sig till en dylik skola, där ban hörde henne
spela en komposition av Dubussy, som
instuc-kits mellan Gabriel Faurés La bonne Chanson
och en av Beethovens sista symfonier.
Christophe, som endast efter många års möda och
tankeansträngning nått fram till en sann
uppfattning av Beethovens senaste verk, frågade
medlidsamt sin granne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
