Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Utan att på minsta sätt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
JEAN-CHRISTOPHE
ton, som förvånade åhörarna. Christophe
tycktes söka varje förevändning för att med
sänkt huvud rusa på Lucien Lévy-Cæur, men
hans stötar träffade aldrig. Hans motståndare
var skicklig nog att — vems felet än var —
alltid spela den ädelmodiges roll. Han
försvarade sig med en höviskhet som lät
Christophes råa fasoner framträda ännu skarpare.
Christophe, som talade en mycket dålig
franska, uppblandad med slang och simpla
ord som ban strax lärt och enligt främlingars
sätt använde på galet ställe, var alldeles ur
stånd att omintetgöra Lévy-Cæurs taktik.
Han spjärnade häftigt emot denna ironiska
förbindlighet. Alla gåvo honom orätt, ty man
såg ej vad Christophe dunkelt anade: denna
mildhets hyckleri, som så snart det stötte
emot en kraft som det ej förmådde rubba, i
smyg sökte kväva den. Lévy-Cæur brådskade
inte, ban räknade som Christophe med tiden,
men han ville blott riva ned där Christophe
ville bygga upp. Det gick ganska lätt för
honom att skilja Christophe från Sylvain
Kohn och Goujart, precis som han så
småningom slagit honom ur brädet hos Stevens.
Han skapade tomrum kring Christophe.
Christophe skötte för resten själv om
saken. Han gjorde ingen till viljes, ty han
tillhörde inte något parti. Han stod hellre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
