Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Christophe kände sig för...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
JEAN-CHRISTOPHE
orkester. Publikens illvilliga stämning, som
hållits något tillbaka under Davids
uppförande, emedan man önskade bespara verkets
framställare en skymf, brast lös inför
kompositören själv, vars spel tyvärr inte var fullt
korrekt. Christophe, som plågades av bullret,
tvärstannade mitt i stycket, tittade
försmädligt på publiken, som tystnade, och så spelade
ban: »Malbrough s’en va-t-en guerre,i>
därefter sade ban spotskt:
— Se där vad som passar er!
Så steg han upp och gick sin väg.
Det blev ett fasligt tumult. Alla skreko
om varandra att ban förolämpat dem och att
lian måste frambära ursäkter. Följande dag
avrättade alla tidningar den löjlige tysken,
som rättvist bestraffats av den parisiska goda
smaken.
Sedan blev det tomt, dött och stilla.
Christophe befann sig ännu en gång ensam, mer
ensam än någonsin i den stora, främmande
fientliga staden. Han sörjde inte längre. Han
började tro att det var hans öde och att han
bela sitt liv måste förbliva allena.
Han visste ej att en storsinnad själ aldrig
är ensam, att så utblottad den än må vara på
vänner, skall den dock lyckas att så
småningom skapa sig sådana, ty den utstrålar vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
