Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Sedan flera veckor...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A1ARKNADSTORGET
305
träda ... gräset som växte mellan gatstenarna,
ett träd som vecklade ut ett par friska löv,
ehuru det nästan tynade bort i sitt järngaller,
utan jord eller luft på en torr bulevard, en
hund, en fågel, de sista spåren av den fauna
som fyllt den primitiva världen och som
förstörts av människan, en myggsvärm — ja, den
osynliga farsot som härjade ett helt kvarter
— mer behövdes ej för att i detta kvävande
mänskliga drivhus väcka upp jordens ande,
som svepte om hans ansikte och piskade hans
energi.
Under långa promenader, oftast på
fastande måge och efter långa dagars
enslighet, drömde ban outsinligt. Försakelser och
ständig tystnad överretade hans sjukliga
tillstånd. Om natten sov han oroligt och hade
utmattande drömmar. Städse såg han
framför sig det gamla huset vid floden, rummet
där han vistades som barn; han anfäktades
av samma återkommande melodier. Om dagen
samtalade han oupphörligt med de väsen som
dvaldes i hans inre, med alla dem ban älskade,
fjärran eller döda.
En fuktig decembereftermiddag då
rimfrosten täckte de förstelnade gräsmattorna, då
de grå hustaken smälte bort i dimman, då
trädens nakna, förvridna grenar, dränkta i
töcken erinrade öm underliga havsväxter —
20. — Jean-Christophe. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
