Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Under det att han stred...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
JEAN-CHRISTOPHE
Det blir nog alltid på samma sätt.
— Ja, men när bli alla lika då?
— Efter döden, förstås. Då är allting slut.
Han häpnade över denna lugna
materialism. Han vågade inte säga:
— Men om vi nu ha ett enda liv, är det
inte rysligt att det skall gestalta sig såsom
ert, då det finnes andra som äro lyckliga?
Hon tycktes dock ha gissat vad ban tänkte,
hon fortsatte med en stilla, något ironisk
undergivenhet:
— Man måste ta sitt förnuft till fånga.
Alla kan väl inte få den stora vinsten på
lotteriet. Jag har dragit en nit, så mycket
värre för mig.
Hon brydde sig inte om att söka en plats
utanför Frankrike — hon hade blivit erbjuden
en sådan i Amerika — som skulle varit mer
inkomstbringande. Hon kunde inte få i sitt
huvud tanken på att lämna sitt eget land.
Hon sade:
— Stenarna är överallt hårda.
Det fanns inom henne en grundval av
misstrogen, ironisk fatalism. Hon tillhörde i
sanning den ras som har föga eller ingen
religiös övertygelse, som saknar alla
intellektuella livsbetingelser och dock besitter en
stark vitalitet — denna franska
lantbefolkning, arbetsam och apatisk, undergiven och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
