Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeannins hade alltid...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
JEAN-CHRISTOPHE
färdiga kviekheter och goda måltider. Helst
skulle man se honom till bords med sonen
Antoine som snabbt gav honom svar på tal
samt med några gamla vänner: fredsdomaren,
notarien, domprosten — (gamle Jeannin högg
gärna på prästerna men han kunde även äta
med dem bara de hade god aptit). — De voro
allesammans styva karlar enligt Rabelais
mönster och underhöllo en livlig korseld av
grovkorniga skämt, slogo näven i bordet och
gapskrattade. Deras munterhets utbrott
smittade betjäningen i köket och folket ute på
gatan.
Plötsligt angreps gamle Augustin av
lunginflammation. Det var en het sommardag, och
ban envisades att i skjortärmarna gå ned i
källaren för att tappa vinet på buteljer. Inom
tjugufyra timmar hade ban gått till en annan
värld, som han inte trodde mycket på. Han
företog dock sin hädanfärd väl utrustad med
kyrkans sakrament såsom det anstår en god
landsortsborgare i Voltaires anda, den där till
slut låter sina kvinnliga anförvanter övertala
sig, emedan han önskar ha fred, emedan det
hela är honom likgiltigt... för resten, säger
han sig, kan man ju aldrig veta någonting
med säkerhet.
Hans son Antoine övertog affärerna. Han
var liten, tjock, klotrund och skinande. Hakan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
