Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Båda barnen voro...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
JEAN-CHRISTOPHE
kade hela sötman av att dyka ned i ett
kärlekens och ödmjukhetens bad, ur vilket själen
stiger upp renad och utvilad. Det syntes
honom så naturligt att tro, att han inte fattade
hur man kunde tvivla, han ansåg att det var
ett okynne som Gud måste straffa. Han bad
i smyg att hans fader skulle röras av Guds
nåd, och lian blev mycket glad en dag då de
besökte en lantkyrka och ban märkte att
fadern av gammal vana gjorde korstecknet.
Bibliska historien uppblandades hos honom
med allehanda sagor. Han visste inte riktigt
säkert om ban ej kände den harmynte
Scha-bacae, den pratsamme barberaren och den lille
puckelryggige mannen från Casgar. Då ban
promenerade ute sökte han med ögonen den
svarta fågeln som i sin näbb bar skattsökarens
underbara ört. Kanaan, det förlovade landet,
blev i hans barnsliga fantasi ett landskap från
Bourgogne eller Berri. En rund kulle som på
toppen hade ett litet träd liknande en ruggig
fjäder, tycktes honom strax vara det berg där
Abraham uppförde sitt offerbål. En risig
buske i skogsbrynet blev den brinnande
busken som släckts under århundradens lopp.
Sedan ban ej längre var helt liten och hans
omdömesförmåga något vaknat älskade han
dock att vaggas till ro i de folkliga legender
som utsmycka gudstron. Han fann så stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
