Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antoinette var sexton...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
JËAN-CHRISTOPHË
Han frågade vem den lycklige var som hon
utvalt. Kanske tänkte hon på republikens
prokurator om vilken deras gamla kokerska
sade, att han var lika ful som de sju
dödssynderna; kanske funderade hon på den tjocke
notarien? Hon smällde honom sakta för att
få honom att tiga, ibland slöt hon hans mun
med sina små händer, han kysste dem, gungade
henne på sitt knä och sjöng den välkända
visan:
Vad begär ni väl, min skönal
Jr det en man som är duktigt full
Hon kiknade av skratt och svarade medan
hon drog i hans polisonger:
Snarare vacker än ful,
om ni så behagar, min fru.
Hon ämnade nog välja själv. Hon visste
att hon var eller skulle bliva mycket rik
(hennes fader upprepade det i alla tonarter).
Ortens mest framstående familjer, som hade
söner, visade henne stor artighet och knöto ett
nät av skickliga, dock rätt påtagliga ränker
för att infånga den vackra silverfisken, men
de gjorde sig fåfäng möda, ty den kvicka
Antoinette genomskådade deras list och
skrattade grundligt ut dem; hon ville nog låta
taga sig när det passade henne, men hon ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
