Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trots all yttre...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
39
taga hans godhet i anspråk. Men människors
tacksamhet, till och med de hederligastes, är
en frukt som man bör plocka i rättan tid.
Om man låter den för länge hänga kvar på
trädet möglar den snart. — Efter ett par
månader vande sig herr Jeannins gäldenärer
vid den tanken att de hade en viss rätt till
hans offervillighet; de voro nästan böjda att
tro, att då herr Jeannin var så glad åt att få
hjälpa dem måste det på något vis vara
fördelaktigt för honom. De finkänsligaste
ansågo sig befriade om ej från skulden så
åtminstone från tacksamhetskravet ifall de på
marknadsdagen bringade en hare som de
skjutit eller en korg ägg från hönsgården.
Som det hittills endast gällt små summor
och då Jeannin endast haft att göra med
ganska hederligt folk hade obehaget varit
ringa och förlusterna, om vilka han aldrig
talade, rätt minimala. Men förhållandet blev
belt annat då herr Jeannin mötte en
äventyrare som sökte starta en stor industriaffär;
denne hade hört talas om bankirens välvilja
och förmögenhetsvillkor. Personen i fråga
uppträdde mycket säkert, han var dekorerad
med hederslegionen och påstod att. han var god
vän med två eller tre ministrar, en ärkebiskop,
en samling senatorer och en hel rad finansens
och litteraturens stormän. Han sade slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
