Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oroväckande rykten började...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
JEAN-CHRISTOPHE
tankar och knäppte sakta med fingrarna på
bordet. Han försökte äta, ty ban visste att
man bevakade honom. Ibland stirrade han
med en skum, avlägsen blick på barnen, som
voro besvärade av hans tystnad, samt på
hustrun, som i sårad stolthet stelt följde varje
hans rörelse. Mot middagens slut tycktes ban
vakna upp, han pratade litet med Antoinette
och Olivier och frågade dem vad de företagit
under hans frånvaro, men ban hörde inte deras
svar, ban lyssnade endast till deras röster, och
ehuru ban fäste ögonen på dem var blicken
annorstädes. Olivier hade en tydlig
förnimmelse därav, och utan håg att fortsätta
stannade han mitt i sina små historier. Men
Antoinette glömde snart sin tillfälliga
förlägen-bet, hennes glada lynne tog överhand och hon
snattrade muntert som en liten skata samt
lade ivrigt sin hand på faderns arm för att
tvinga honom att höra på vad hon berättade.
Jeannin teg åter, hans ögon irrade från
Antoinette till Olivier och fårorna i hans panna
blevo allt djupare. Mitt i en berättelse
härdade ban inte ut längre, ban reste sig och gick
bort till fönstret för att dölja sin rörelse.
Barnen veko ihop sina servetter och stego
upp. Fru Jeannin skickade ut dem i
trädgården, snart hörde man dem springa i
alléerna och ropa högljutt. Fru Jeannin såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
