Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avresan liknade en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
59
de nu måste lämna. De lutade pannan mot
fönsterrutan och sökte uppfånga och bibehålla
inom sig alla dessa kära föremål. Slutligen
ryckte de sig loss ur sina själviskt smärtsamma
tankar och förenades åter i fru Jeannins rum
med den stora alkoven längst bort — familjens
förtroligaste rum — det var där som de fordom
brukade tillbringa kvällarna då de ej hade
några gäster. Pordom!... Allt detta tycktes
redan så avlägset. Nu sutto de tysta kring den
tynande, magra brasan, sedan knäföllo de,
gjorde bön tillsammans och gingo tidigt till
sängs, ty de måste stiga upp innan
daggryningen. Men det dröjde länge innan sömnen
infann sig.
Eedan vid fyratiden tände fru Jeannin sitt
ljus och steg upp. Hon hade varje timme tittat
på klockan för att se om tiden ej var inne.
Antoinette som knappast sovit hörde henne och
steg även upp. Olivier sov tungt. Fru Jeannin
betraktade honom med rörelse och kunde inte
besluta sig för att väcka honom. Hon
avlägsnade sig på tåspetsarna och sade till
Antoinette:
— Låt oss inte göra något buller. Den
stackars lille skall få njuta i fred av de sista
minuterna här.
Modern och Antoinette klädde sig färdiga
och packade in allting. Kring huset bredde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
