Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeannins tillbragte dagarna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antoinette
79
kväljningar ock det var med möda de svalde
några bitar kött ocb drucko en klunk ljumt
vatten. Barnen ville lämna modern tid att
hämta sig och höllo sig tysta. De hade för
resten inte lust att prata — de tittade ut genom
fönstret.
Plötsligt lyfte fru Jeannin händerna, hon
klamrade sig fast vid bordet, blickade på sina
barn och sjönk ihop. Antoinette och Olivier
störtade fram i rätta ögonblicket för att taga
emot henne i sina armar. De voro alldeles
vilda av bestörtning och ropade:
— Mamma! Lilla mamma!
Men hon svarade ej. De förlorade
fullkomligt huvudet. Antoinette höll modern tätt
sluten intill sig, kysste henne, ropade på henne.
Olivier öppnade dörren och skrek:
— Hjälp, hjälp!
Portvakterskan kom uppspringande, och
då hon såg bur det var fatt, rusade hon efter
en läkare i grannskapet, men då läkaren kom
kunde han endast konstatera att allt redan
var slut. Döden hade varit ögonblicklig — till
lycka för fru Jeannin — ehuru man ju aldrig
kan veta vad hon tänkt de få sekunder då hon
kände döden närma sig och visste att hon
lämnade sina barn ensamma i nöd och elände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
