Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensamma måste de bära...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
85
— Min käre gosse! Begriper du då inte
att just det hjälper mig att leva? Utan den
möda som du ger mig vad skulle väl livet ha
för mening?
Han fattade det nog. I Antoinettes ställe
skulle även han svartsjukt ha bevakat rätten
till detta kära besvär — men att vara orsaken
därtill!... Både hans hjärta och hans
stolthet ledo. Vilket förkrossande ansvar pålades
ej en så svag varelse som honom: tvånget att
lyckas. Hans syster hade ju satt in allting
på detta enda, kort. Tanken var honom olidlig
och långtifrån att fördubbla hans krafter
förlamade den honom stundom. Hon tvingade
honom dock att stå emot, att arbeta och leva,
vilket han inte skulle varit i stånd till utan
detta band. Inom honom doldes vissa böjelser
för nederlag — ja, kanske för självmord.
Möjligen skulle han ha låtit draga ned sig i
djupet om systern inte velat se honom
äregirig och lycklig. Han led av att hans natur
sålunda bekämpades, men det var ändå
räddningen. Även han gick igenom en krisperiod,
den fruktansvärda ålder då tusentals unga
människor duka under genom att låta bedåra
sig av hjärnans eller sinnenas trolldom och
för två eller tre års vansinne ohjälpligt
till-spillogiva hela sitt kommande liv. Om han
haft tid att överlämna sig åt sina tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
