Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hela deras liv...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
JEAN-CHRISTOPHE
han av ett stort medlidande för henne och en
stark vrede mot sig själv. Han ruskade upp
sig, retad över sin lättja, och begynte ivrigt
studera för att sålunda återvinna den
förlorade tiden.
Under feriedagarna läste han. De läste
båda på var sitt håll. Trots den tillgivenhet
de hyste för varandra läste de aldrig högt; det
skulle sårat dem som om det varit en brist på
blygsamhet. En vacker bok tycktes dem vara
en hemlighet som man endast finge viska i
hjärtats tystnad. Då en eller annan bit
hänförde dem läste de inte upp stycket i fråga,
de bara pekade på början och sade:
— Läs!
Medan den ene läste följde den andra med
glittrande ögon på den andres ansikte spåren
av samma rörelse som han själv erfarit och
han njöt dubbelt.
Ofta läste de inte alls, de stödde armbågen
mot boken och pratade. Allt eftersom
skymningen föll kände de ett allt större behov att
förtro sig till varandra och hade mindre svårt
att finna ord. Olivier plågades av sorgsna
tankar, och i sin svaghet måste han alltid
befria sig från plågan genom att meddela den åt
en annan. Tvivlen gnagde honom. Antoinette
var tvungen att skänka honom mod, att
försvara honom mot hans eget inre. Det var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
