Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hela deras liv...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
JEAN-CHRISTOPHE
— Sover du? Jag sover inte.
Skiljomuren var så tunn att det nästan var
som om de vilat sida vid sida. Men dörren
dem emellan var alltid sluten till följd av en
intuitiv, helig blygsamhetskänsla. Den stod
endast öppen då Olivier var sjuk, vilket
inträffade alltför ofta.
Hans klena hälsa förbättrades ej. Den
tycktes snarare bliva sämre. Han hade jämt
ont i halsen, i bröstet, i hjärtat, i huvudet.
Den minsta lilla snuva urartade lätt till
lungkatarr. En gång fick han scharlakansfeber och
höll på att dö. Även om han inte var sjuk
hade han alla slags sällsamma symptom av
allvarlig beskaffenhet. En läkare som
undersökte honom fann tecken till
lunginflammation eller en svår hjärtsjukdom. Den
ryktbare specialist som de sedan rådfrågade
bekräftade denna fruktan. Det stannade likväl
därvid. Egentligen var det hans nerver som
voro sjuka och sådana lidanden utveckla sig
ju på det mest oväntade sätt. De sluppo undan
med några dagars oro, men hur grymma voro
ej dessa dagar för Antoinette. Hur många
nätter vakade hon ej! Hon steg upp från sin
säng för att lyssna vid broderns dörr och hon
greps av skräck vid varje hans andetag. Hon
trodde att ban skulle dö, bon visste det, hon
var säker därpå. Hon reste sig skälvande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
