Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid ungefär samma tid...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
115
en ny skyddsling, som för ögonblicket
uppslukade allt det intresse ocb all den tillgivenhet
som bon disponerade över.
Olivier anade ingenting av de
smärtsamma erfarenbeter som hans syster
genomgick. Han var en svag, sentimental pojke, som
dvaldes i ständiga drömmerier. På bans
vederhäftighet var det inte värt att bygga, trots
hans livliga begåvning och bans varma
hjärta. Han satte långa månaders
ansträngningar på spel genom plötsliga anfall av
glömska eller missmod, genom meningslösa
dagdriverier och inbillade kärleksepisoder, som
förbrukade hans tid och bans krafter. Han
blev intagen i ett vackert ansikte, i den eller
den lilla koketta flickan, som han pratat med
i en salong och som i sin tur inte alls fäst sig
vid honom. Han blev bedårad av en dikt, en
bok, ett musikstycke. Han upptogs så
uteslutande därav att det skadade hans studier, man
måste ständigt vaka över honom och ändå
akta sig för att låta honom märka det, ty då
skulle han blivit sårad. Alltid kunde man
frukta ett eller annat hugskott. Han hade
den feberaktiga överkänslighet, den brist på
jämvikt, den ängsliga oro som ofta utmärka
dem som ha anlag för lungsot. Läkaren hade
inte dolt faran för Antoinette. Denna tynande
planta, som från landsorten blivit överförd till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
