Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det sista studieåret...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
JEAN-CHRISTOPHE
det ej. Hon hade dessutom i de mest
förtvivlade fall en outtömlig förmåga att hoppas.
Olivier blev underkänd!
Han slogs alldeles till marken. Antoinette
låtsades le, som om det varit en sak utan
betydelse, men hennes läppar skälvde. Hon
tröstade sin bror, sade att det var en otur som
lätt kunde utplånas, att han säkerligen nästa
år bleve godkänd och då med högre betyg.
Hon sade inte hur väl hon behövt hans
framgång, hur utsliten hon kände sig till kropp och
själ, hur orolig hon var att hon inte skulle
uthärda ett år till. Men det var nödvändigt.
Om hon försvann innan Olivier slutat sina
studier, skulle han ej ha mod att ensam
fortsätta striden. Livet skulle snart nog föröda
honom.
Hon dolde sin trötthet. Hon fördubblade
till och med sina ansträngningar. Hon pinade
ut sig i akt och mening att förskaffa honom
litet nöje under ferierna, så att ban vid det
nya skolårets början skulle kunna återtaga
arbetet med stärkta krafter och ny förtröstan.
Men hon hade då givit ut alla sina samlade
medel, och till råga på allt förlorade hon ett
par av sina mest inbringande lektioner.
Ännu ett år! De båda ungas själar
spändes ända till bristning vid tanken på det
slutliga målet. Först och främst måste de leva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
