Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hon erfor ännu en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
JEAN-CHRISTOPHE
själv om honom; hela hennes tanke hade varit
upptagen av de dagliga bekymren. Hon var
dessutom en förståndig liten fransyska som
vägrade att syssla med en dunkel känsla vars
ursprung undgick henne, så mycket mer som
hon visste att den ej hade någon framtid för
sig. Det fanns inom henne en hel värld av
oanat djup, där känslor slumrade som hon
skulle blygts att betrakta. Hon visste att de
voro där, men hon vände bort ögonen med en
sorts helig fasa för detta väsen som
undandrog sig förståndets kontroll.
Då hon lugnat sig något lånade hon
Oliviers kikare och tittade på Christophe. Hon
såg honom i profil på orkesteranförarens plats
och hon igenkände strax hans lidelsefulla,
koncentrerade uttryck. — Han bar en frack som
satt mycket illa... Antoinette bevistade stum
och förintad händelsernas gång vid denna
bedrövliga konsert, där Christophe stötte emot
publikens föga dolda illvilja; den var för
tillfället dåligt stämd mot tyska konstnärer och
fann hans musik odräglig. Efter en symfoni
som i dess tycke varat alltför länge trädde
han ånyo fram för att spela några
pianostycken; han mottogs med skämtsamma tillrop,
som tydligt visade det ringa nöje man erfor
av att återse honom. Han begynte spela ehuru
han mycket väl såg publikens uttråkat under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
