Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hon erfor ännu en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
163
med raseri, ty lian önskade protestera mot
publikens ironiska likgiltighet. Då det stora
spektaklet brast lös blev ban alldeles ursinnig.
Han reste sig upp, ban ropade att Cbristophe
bade rätt, han interpellerade vissiarna, ban
hade lust att slåss. Den blyge gossen var
oigenkännlig. Hans röst drunknade i bullret.
Man tilltalade honom rått och bad honom
»gå hem och lägga sig». Antoinette, som insåg
hur onyttigt det var att göra uppror, fattade
hans arm och sade:
– Tyst! Tyst!
Han satte sig förtvivlad ned och fortsatte
att jämra över människornas dumhet:
— Det är skamligt! Det är skamligt. De
eländiga stackarna!...
Hon sade ingenting. Hon led i tysthet.
Han trodde att hon var okänslig och sade:
— Men Antoinette då! Tycker du inte att
det är vackert?
Hon nickade till svar. Hon var ännu
alldeles stel och kunde inte tina upp. Men då
orkestern stod i begrepp att begynna ett nytt
stycke reste hon sig hastigt upp och sade till
brodern med ett nästan hätskt tonfall:
— Kom, kom! Jag står inte ut längre.
De gingo fort sin väg. Ute på gatan talade
Olivier med stor våldsamhet. Antoinette
fortsatte att tiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
