Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utan att ana det hade hon...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
JEAN-CHRISTOPHE
alla de brev ban skrivit. Tyvärr hade han
inte varit lika aktsam; han hade låtit gå
förlorade nästan alla brev hon sänt honom.
Varför skulle han samla på brev? Han trodde
att han alltid skulle ha sin syster. Den kära
ömhetens källa tycktes outsinlig. Han var
säker om att han där alltid skulle få läska
sin törst och uppfriska sitt hjärta. Han hade
slösat bort all den kärlek han fått, och nu
skulle han velat uppfånga varje droppe därav.
Vilken rörelse grep honom ej den dag då han
bläddrade i Antoinettes poesiböcker och där
fann en liten papperslapp på vilken stod
skrivet:
»Olivier, min käre Olivier!»
Det svindlade för hans ögon, han snyftade
och tryckte sina läppar mot den osynliga mun
som talade till honom från graven. Från den
dagen tog ban fram alla hennes böcker och
sökte sida efter sida i hopp om att finna något
annat skrivet av hennes hand. Han fann det
påbörjade brevet till Christophe och gissade
sig till den tysta lilla roman som stilla
utformat sig inom henne. För första gången fick
han en inblick i hennes känsloliv, som ban
bit-tills varit okunnig om och aldrig sökt lära
känna. Han genomlevde de ängslans dagar då
hon, övergiven av honom, sträckte sina armar
mot den okände vännen. Aldrig hade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
